Blandband och HTML sent 90-tal
Mitt intresse för design och form väcktes någon gång i slutet av 1990-talet. Då hade jag jobbat inom handikappomsorgen i några år, och började känna att jag nog skulle behöva prova något annat. Min första kontakt med grafisk form på nära håll blev de fantastiskt snygga kassettomslag som en god vän gjorde till sina blandband. Han jobbade mycket riktigt just som formgivare, och i mina ögon blev det plötsligt något av det coolaste man kunde göra.
Här någonstans började också internet slå igenom på allvar, och eftersom jag var ivrig på att lära mig mer om design så blev webben snabbt en grym källa till information. Eftersom internet var nytt och spännande så blev själva mediet i sig också intressant att studera. En annan kompis var en av dem som var tidigt ute med att koda, och han ville gärna dela med sig, så han satte mig framför en dator och började lära mig grunderna i HTML.
1998 tog jag steget och sa upp mig från jobbet. Siktet var såklart inställt på att jobba som formgivare – gärna med både print (inte bara kassettomslag) och webb. Jag kunde inte riktigt bestämma mig då, och har inte riktigt kunnat det sen dess.
Plugga eller jobba 1998–2000
Egentligen var planen att söka till Konstfack för att plugga grafisk design och skaffa mig en "riktig" utbildning, men först passade jag på att dammsuga arbetsförmedlingen på alla utbildningar de kunde erbjuda inom grafisk form och digitala medier. Eftersom jag var arbetslös hade jag lyxen att kunna plugga på heltid med a-kassa, samtidigt som jag plöjde böcker och webbsajter om design, typografi och webbutveckling på kvällar och helger (på något sätt lyckades jag klämma in en termins kvällstudier på Forsbergs skola också).
Efter några terminer kom en förfrågan till skolan om elever som kunde tänkas lämpliga för ett vikariat som formgivare/originalare på en liten produktionsbyrå och en av mina lärare rekommenderade mig och ett par till för intervjuer. Jag gick dit, sökte och fick jobbet, i samma veva som arbetsproverna till Konstfack borde ha lämnats in. Ställd mellan alternativen mer plugg, eller ett riktigt jobb och en fot in i branschen, kändes mitt val ganska enkelt – jobb fick det bli.
På en liten produktionsbyrå blev jag ganska snabbt tvungen att bredda mig inom såväl design och form som teknik. Innan jag började fanns ingen webbkompetens på byrån, och eftersom jag hade lite erfarenhet sedan tidigare så fick jag ansvaret för att bygga upp hela webbverksamheten. Dessa tjänster blev snabbt lönsamma för företaget och jag utvecklades också mycket själv. Mina arbetsuppgifter var jämnt fördelade mellan print och webb, och jag tror att det jobbet är den bästa grundutbildning jag någonsin kunnat få. Idag vågar jag påstå att det är få som slår mig på fingrarna vare sig det gäller Photoshop, Illustrator eller Indesign. Förståelsen för, och kunskapen om de olika medierna är också något som jag ser som en av mina starkaste egenskaper och som är ovärderligt i mitt arbete idag.
Kan själv 2005–2010
Liksom många andra i den här branschen så kom även jag till en punkt där jag ansåg att "det här kan jag göra bättre och roligare själv". Efter fem år som anställd tog jag med mig min kollega Johan Ploski, och startade eget. Från att främst ha varit formgivare, fick jag nu rollen som art director med riktigt kundansvar och egna projekt. Ploski & Lindberg var en ganska spretig kommunikationsbyrå med vitt skilda uppdrag, allt från traditionella annonser och webbprojekt till förpackningsdesign och spektakulära barkoncept och även om jag kanske egentligen inte är någon riktig entreprenör i grunden, så var åren som egen jätteroliga och extremt lärorika.
Enter smartphone 2010–2011
2010 blev vi kontaktade av ett företag som hette Kondensator, och som utvecklade appar för smartphones. De hade gott om utvecklare men saknade kompetens inom design och koncept. Vi å vår sida ansåg att det var precis det vi kunde bäst och behövde inte speciellt lång betänketid för att tacka ja till deras förfrågan om samarbete. Under ett år la vi ner i princip all egen verksamhet och tog plats som Kondensators egen koncept- och designavdelning. Kondensator hade stora ambitioner, bra idéer och högt tempo, men efter ett tag visade det sig att vi inte hade riktigt samma vision om vilken inriktning vi skulle ha.
Kan (nästan) själv, igen 2011–2016
I största samförstånd bestämde vi efter ett år att det var dags att gå skilda vägar. Kondensator ville en sak och några av oss ville annat, så vi delade upp de kunder och projekt som fanns efter hur vi ville jobba, och Yomaco föddes. Jag säger "vi", eftersom jag följde med, men idag har jag släppt allt vad delägarskap och entreprenörskap heter, och nöjer mig med att vara en av de vanliga simpla anställda.
Något helt annat 2016–
Efter nästan fem år med Yomaco var det till sist dags att prova något annat. Från det lugna och trygga Gamla Stan in till självaste Stureplan. Från att tidigare alltid ha jobbat med olika kunder och projekt – ofta rätt varierande sådana – arbetar jag nu för ett och samma företag i en mer tydligt avgränsad roll som frontendutvecklare på Servicefinder. Det kommer antagligen att bli mindre design och mer kod ett tag framöver.
Fortsättning följer?